Stina

Mmm nu sitter man här med kräkhinken redo, tror att jag åkte på matförgiftning efter tävlingen på Stockholm södra Bk, hade inte ätit speciellt bra under varken lördagens tävling i Västerås eller söndagens och när vi sedan blev bjudna på pizza hos en släkting till Patrik sa kroppen ifrån, troligtvis kom för mycket fett ner i magen på en gång. Klarade mig under hela besöket (som tur är!!) men jag tror att vi stannade ca 5 ggr på vägen hem för att tömma magen genom den övre delen av kroppen. Nog den värsta bilresa jag har gjort i hela mitt liv! Menmen hem kom vi även om pizzan inte ville ge sig i första taget. Nu har jag klarat mig i några timmar iaf och hoppas att så förblir!

Från kräk till tävling då. Jag mötte upp Åsa vid Åkersbergaavfarten på lördagsmorgonen där vi sedan styrde mot Västerås för att tävla två agilityettor. Första loppet gick väl hyffsat, bra tempo men han gick ur slalom för att jag drog mig bort vilket vi iof har tränat på men som nog är lite svårt för en oerfaren hund på tävling. Sen raketrampade han gungan en gång för att sedan ramla av den andra innan han gjorde ett korrekt utförande. Men annars var jag nöjd med loppet! Det jag är mest nöjd över är att han är så himla lugn hela tiden, två hundar innan och han lägger sig och vilar, sen knäpper man på honom och han springer som ett as och sedan kommer han i mål får sin leksak och knatar iväg med den lugnt och stilla! Exakt precis så som jag vill ha det, min pärla!

Andra loppet gick också sådär men vi satte en hyffsad nolla och fick våran sista pinne vilket kändes jätteroligt, jag tyckte att jag egentligen släppte honom för tidigt på gungan men eftersom jag sa ok så gjorde han ju rätt:) Det han egentligen behöver träna på är att hålla balansen när han har slagit i marken och eftersom jag släppte precis när han slog i marken så blev det ju ingen träning, menmen bättre självdisiplin nästa gång:) Fick några dummsnurrar helt på grund av mig också då jag inte hann med mitt handlingsalternativ men det löste sig och vi fick ingen vägran:) FIck ju i och med uppflyttningen sovmorgon till söndagen och ingen var gladare än Patrik;)

Söndagen på stockholm södra bk inleddes med en svår agilityklass ritad och dömt av Nalle Jansson, jag var grymt nöjd med Vincent i det loppet även om det blev disk.
Det krävdes att hunden, när jag sprang förbi i full fart, stannade på gungan och väntade tills jag hade sprungit ca 8 meter för att sedan få släppkommande och ta däcket på egen hand. Jag kunde nästan ha tippat pengar på att han skulle raketrampa gungan men vad gör den lille killen om inte full fart upp på gungan och ner för att utföra beteende! Så stollt!! sedan blev det lite knas längre fram, en rivning för att jag stod i vägen vilket gjorde att jag tappade lite fokus vilket också ledde till att jag kom efter och en disk var ett faktum då a:et helt stod i vägen;) Men jag var otroligt nöjd och starten ska vi inte tala om då det var ett hopp, långhopp och sedan 90 grader till slalom, jag tycker inte att jag har tränat så himla mkt på tighta svängar efter långhoppet som jag har gjort med Dell men han har nog kollat och sett hur man ska göra! Han kom  som vanligt dundrande i 190 och jag lägger in ett fint "du" och han förstår precis vad som gäller, slickar hörnstolpen så att den vinglar till och full kareta till slalom! OM jag var imponerad! Dessutom rörde jag mig i sidled när han var i slalom och han fortsatte fint så någonting lärde han sig i Västerås iaf;)

Hoppklassen var raka motsattsen till agilityklassen riktigt lätt, det var en M-bana med några krångliga vinklar som skulle kunna ställa till problem. Det var ändå riktigt roligt att springa på då man faktiskt väldigt sällan kör full kareta rakt fram! Vinc tog i för kung och fosterland och trots at tjag inte hann med ett framförbyte så gick det som en dans, en vinst och första pinnen i hoppkalss 2 (första starten också faktiskt(A) Var väl en toppenbana för Vincent då han får upp en otrolig fart under raksträckor med stora mellanrum och där han får jaga mig hela vägen in i mål så han var mycket nöjd! Liksom sin matte;) Det liksom bara dammade till så var han mål!;)

Mycket skryt blev det här och ni som läst hela vägen är mäkta tappra! Men jag älskar min lille kille så någonstans måste man ju få skriva ner det också;)



Hemresan har ni ju redan hört om.....så nu ska jag koka lite mer blåbärssoppa och lägga mig i soffan och plugga psykologi!
ha det gott, kramar